I rapporten för arbeten på Ingatorps kyrkbod 2014 tar jag upp de spår från medeltida klamphuggning vi där kunnat dokumentera. I Ransbergs klockstapel Har Mattias Hallgren dokumenterat liknande spår men från 1600 talet. Kvällen innan vi satte igång studerade vi dessa spår noga som hade gemensamt att skyrhuggen var sneda med en sida som var i vinkel med stocken och en som var sned. Vidare saknades nästan i övrigt spår efter yxa utan partierna mellan skyrhuggen var i stort bestående av klyvyta. Vi testade detta på ett grantimmer som var ca 50 cm i brösthöjd. Det funkade ganska bra men stocken vi bearbetade var mer växtvriden än stockarna från Ingatorp och Ransberg varför det var nödvändigt att behugga åtminstone kanterna mer för att få samma flathet på ytan som originalen. Eftersom vi ska tillverka tunna brädor och inte grova plank är det dessutom viktigare för oss att inte förklyva oss för djupt.
Vi blockade iallafall stocken som var 6,5 meter lång och klöv först i märgen vilket brukar vara den lätta biten. Granen vi gav oss på var över 200 år och inte speciellt medvillig till att klyvas. När vi sett taktro av gran i kyrkvindar brukar den ofta vara frodvuxen vilket får oss att tro att det är bättre med frodvuxen gran än senväxt när den ska klyvas. Yxorna som vi använder för att klyva fastnade vilket gjorde att vi bestämde oss för att polera upp en av dessa och avlägsna glödskal vilket gjorde att den sen funkade bättre. När vi slutade för veckan hade vi hittills lagt ner ca 64 arbetstimmar på det timmer som ska ge 4 trobrädor och vi hade inte kommit längre än sista bilden visar. Det ska jämföras med att vi 2013 tiullverkade likartade trobrädor av fur på i snitt 15 h/bräda.
Då var det dessutom första gången vi gjorde det och virket var dessutom fruset. Vi kommer framledes även att prova frodvuxen gran för att se om det är enklare att klyva.
Timmermanskonst 