Farhults kyrka har ett spännande taklag som vi undersöker. Den 19 februari var Eva-Marie Nilsson byggnadsarkeolog, Petter Jansson antikvarie, Hans Linderson dendrokronolog och Kalle Melin på plats. Vi hade tidigare dokumenterat två romanska konvexa bindbjälkar ( vad det är står beskrivet i nomenklaturen!) dessa och det senmedeltida taklaget i skeppet skulle vi provta för att kunna åldersbestämma de olima byggfaserna. Vi hade tidigare gjort noggrann byggnadsundersökning för att kunna välja provtagningspunkter som kan svara på frågeställningar om kyrkans byggnadshistoria. Ett exeptionellt fynd av en del av en romansk sammansatt fönsterbåge av tidigare okänd typ för Skåne (vi känner endast till ytterligare två bevarade fönsterbågar av denna typ. En i England och en i Danmark). Detta unika fynd medförde att stor försiktighet skulle ske för att inte fördärva de resterande delar av fönsterbågen som kunde finnas kvar i det flerahundra år gamla ”skräpet” i svicklarna.
Detta skräp som inte hittills gjort någon skada på kyrkan kunde ju inte rimligen utgöra något hot nu när taket var åtgärdat.
Högst förvånande bestämde projektören vid ett tillfälle som inte var ett möte att ”Kvarstående organiskt material i torn och långhus-samlas i säckar som uppmärks och utforslas”.
Förutom att detta skett ganska brutalt och det inte går att tolka sammanhanget längre så låter det kanske bra att säckarna är uppmärkta. Hundratalet säckar har nummer skrivna på sig men någon förklaring eller skiss på vad siffrorna symboliserar har hittills inte kunnat fås av varken entreprenör eller projektör. OBS Nu har en karta som visar var säckarna samlats framkommit!
Att få bukt med den orationella skräcken för vindsskräp är en viktig uppgift för stiftsprojektet. I detta skräp ligger pusselbitar till förståelsen för kyrkorna och ska man ta bort detta skräp bör det ske under ordnade former av rätt kompetents. När det är, som i detta fall, ofarligt är det ju bättre att sträva mot att låta det ligga kvar för framtida generationer att utforska.
Nu blev det inte så och vi får stå och sålla efter fynd.
Det senmedeltida långstolstaklaget har spännande märkning som Eva-Marie håller på att dokumentera och tolka. Men det får vi presentera närmare i ett senare inlägg.
På fotot i mitten övre raden håller jag förövrigt ett dendroprov från en av de romanska bindbjälkarna.
Timmermanskonst 